Varje ögonblick räknades som magiskt. Det dröjde inte allt för länge innan jag kunde beröra hans själ. Han vore ljuv och alldeles varm. Tätt intill mig. Jag visste i denna stund att jag + han  = 1.  Jag svävade redan då på ett moln. Jag visste att han kunde föra mig bort till alla havens djup, alla himmlens stjärnor, världens paradis, universumets under. Han fick mitt hjärta till att slå det lilla extra. Han kunde vända upp och ner på en hel värld, till dens finaste glans. Jag skulle kunna befinna mig i djupet av hans ögon, höra på en ljuv sång från hans mörka stämmor. Bara beundra. Bara vara. Bara älska, och vilja vara inom hans famn i en evighet. Det var rätt. Jag fann rätt. Även om det vore fel i andras ögon. Det kändes. Bara en gång kan man förälska, bara en gång kan man älska, bara en gång känns det rätt. Rätt vid en gång. Det finns ett sätt, en gång, som man bara älskar så.